"Vad är det där för pinnar?"

Oj vad vi har fått den frågan många gånger! Av Schenker-chaufförer som krånglar sig hit med stora lastbilar för att leverera nåt vi beställt. Från vänner, grannar, familjen...
Vad är det för pinnar då? Varning för fulbild!!

Jag vet att åsynen av dessa vajande störar inte är snygg. Jag vet även, av erfarenhet, att de och allt som ligger på marken kring dem, under snön, är rätt farliga. Har flera gånger trillat ner i ett hål som inte är igenfyllt efter att vi flyttat en pinne. Har även snubblat över järnmojänger på stolpskor som inte har fått en pinne än. Som alltså döljs under snön. De där tvärliggande brädorna på marken, mellan pinnarna, de snubblar jag på även utan snön. Och jag snubblar i snön, i drivorna på väg in till stallet för att hämta ved.

Men jag har en vision. Jag ser framför mig en pergola förstår ni. Mellan huset och stallet ska den resa sig, målas svart och kläs in i vildvin illa snabbt. Här under ska vi sitta och äta i sommar, i våra nya utemöbler som vi aldrig hann få fram i somras. Jonas ska börja röka grejer, han har fått nån kokbok där han inspireras och ska ha nån rökgrill eller nåt här ute. Tova ska få en sandlåda här. Och det ska göras rabatter, äntligen ska vi ha rabatter! Fulla av örter, lavendel, stjärnflockor, stockrosor... Men ser ni inte?? Så fint det kommer att bli. Och ofarligt! Det ska göras gångar, som givetvis ska skottas freniskt nästa år. Det ska sättas upp mysig belysning. Det ska skärmas av mot allt det som ännu inte är fint... Som får ser ut som bilden ovan ett tag till.

Nu ser ni va, hur fint det kommer att bli?