Inspireras i lagom dos!

Ibland kan jag snöa in totalt på någon som jag anser vara komplett lyckad. Lätt hänt här i bloggvärlden men också i verkliga livet när man pratar med någon, läser om någon i tidningen eller får höra berättas om någon. Det kan vara så banala saker som att personen alltid verkar ha snygga kläder på sig eller fint inrett hemma. Det kan också vara folk som lyckats professionellt, i mina ögon i alla fall. Då grottar jag ner mig i funderingar och försöker förstå var inte jag är så där lyckad och snygg. Vad har jag gjort alla åren fram tills nu? Vad har jag egentligen köpt för kläder som aldrig passar ihop och som hänger där, astråkiga i garderoben?
 Ibland har jag möjlighet att fråga personen i fråga hur den har kommit dit den är (oftast då när det handlar om arbete, att intervjua folk om deras klädinköp orkar jag inte) så jag riktigt kan jämföra med mig själv. Jag lyssnar storögt och tar in varenda ord... och blir oftast förvånad över att de inte är så perfekta som jag inbillat mig, att mycket är en överdrift! Jag har en tendens att se det jag tror mig se, förvänta mig vissa egenskaper och superkompetens hos människor som uppnått det jag vill uppnå och när jag sen inser att deras liv inte är guld och gröna skogar, att jag kanske inte är helt tappad bakom en vagn heller, blir jag sur på mig själv. Sur för att jag underminerar mig själv, tror att andra är bättre och har mer koll på läget när det i själva verket är mina tankar om dem som stressar upp mig. Varför jämföra mig? Varför ödsla tid på andra i den utsträckningen? Jag måste lära mig att inspireras, inte avundas. Inte lyssna öronen varma på allt folk säger och skriver, ofta är det faktiskt en överdrift!
 Under åren har jag kommit till insikt att vissa saker klarar jag faktiskt inte av, dessa saker är det inte lönt att avundas andra och det handlar oftast om ett rejält ointresse. Att laga mat är en sådan sak. Shit så tråkigt det är!!! Både att handla och laga, det är en sån ångest varje dag att komma på middag! Till följd av det kan jag knappt koka ägg. Rita kan jag till min stora sorg inte, bara att acceptera. Har varken talang eller tålamod att lära mig det heller.
 Å andra sidan ger jag inte upp fotografering och inredning. Det är så klart inom dessa områden jag oftast känner avund och stress, särskilt sen jag startade eget som fotograf. Men det är också inom dessa områden som jag känner störst tillfredställelse, är mest kritisk mot andra men också mest intresserad av andra. Jag måste bara kavla upp ärmarna, vässa armbågarna och hojta "Kolla vad bra jag är då!!" och kanske överdriva lite när jag ändå är igång ;)

Gokväll på er!