Jag har pallat ett tag men nu börjar det krypa under skinnet på mig, det är tufft att bo så här. Jag vill inte se det mer, vill inte komma hem till det mer. Jag är så trött! På kläder som inte får plats på stången utan ramlar ner eller slängs in undertill...
... på flyttkartonger i staplar längs väggarna som innehåller gud vet vad...
... och på en iskall hall som för tillfället används som förråd.
Idag är det jobbigt, det känns som om vi aldrig kommer att bli klara.
Åh, kära du!
SvaraRaderaInspiration och kraft kommer snart och då kommer du ta itu med allt du känner att du behöver. Jag tror på dig!
Kramar om!
Både jag och Per nickar igenkännande och minns tiden då vi åt pizzabitar sittande på var sin pall (våra enda möbler förutom viksängen..) mitt i ett halvt demolerat "vardagsrum". Det blir bättre, believe me ;)
SvaraRaderaKram, S
Det BLIR klart...snart :)
SvaraRaderakram!
Usch... vet PRECIS hur det känns!
SvaraRaderaVi har som tur var väldigt stora uthus, så de flesta av våra flyttlådor bor där.
Vi hade hela nedrevåningen klar när vi flyttade in, men inget sovrum. Så i tre månader sov vi på en bäddsoffa i vardagsrummet. Nu sover vi på en madrass på golvet i vårt blivande klädrum. Inte så mycket bättre m.a.o. Dock lite bekvämare madrass och ingen ful bäddsoffa i vardagsrummet mer.
Väntar bara på att sovrummet ska bli färdigisolerat!
/F
Hej!
SvaraRaderaEn tröst är nog att många känner igen sig. De flesta har eller har haft det så någon period under livet. Ta det med ro och njut av andra saker istället - som en god chokladbit, kaffe och en vinterpromenad.
Kramar Maria
Men det blir ju så fint!! Och tänk på sommaren när ni kan börja vara ute, då kommer ni ha hela trädgården att vara i också!! :-)
SvaraRaderakram från systern som bor i en etta på riktigt..