När man utmanar sig själv

Igår utmanades jag rejält då jag blev anlitad att ta säljbilder på ett hus till en mäklarbyrå här i Skurup. Jag älskar att fota inredning, så klart, har ju gjort det på bloggen länge, men det var lite annorlunda att försöka tänka bort att det fina, inte zooma in på snygga kuddar och prylar utan tänka på att rummen ska synas tydligt och att man ska hänga med på den digitala rundturen. Jag blev nöjd över förväntan, fick använda min gamla kamera för att ha bäst objektiv, min nya klarar än så länge bara porträtt, och jag hoppas ni får se resultatet snart!

Det är bra med utmaningar, jag är så glad att jag får chansen att testa nya grejer men jag blir så jäkla nervös innan! Jag vet att jag var rejält nervös de första gångerna jag tog porträttbilder också, det är inte lika illa längre, säkert för att jag är mer trygg i denna typ av fotografering nu. Tröstar mig med att det kommer att bli så med allt om jag bara har turen att få fortsätta med det!

Ha en skön kväll alla söta läsare!!

Inspireras i lagom dos!

Ibland kan jag snöa in totalt på någon som jag anser vara komplett lyckad. Lätt hänt här i bloggvärlden men också i verkliga livet när man pratar med någon, läser om någon i tidningen eller får höra berättas om någon. Det kan vara så banala saker som att personen alltid verkar ha snygga kläder på sig eller fint inrett hemma. Det kan också vara folk som lyckats professionellt, i mina ögon i alla fall. Då grottar jag ner mig i funderingar och försöker förstå var inte jag är så där lyckad och snygg. Vad har jag gjort alla åren fram tills nu? Vad har jag egentligen köpt för kläder som aldrig passar ihop och som hänger där, astråkiga i garderoben?
 Ibland har jag möjlighet att fråga personen i fråga hur den har kommit dit den är (oftast då när det handlar om arbete, att intervjua folk om deras klädinköp orkar jag inte) så jag riktigt kan jämföra med mig själv. Jag lyssnar storögt och tar in varenda ord... och blir oftast förvånad över att de inte är så perfekta som jag inbillat mig, att mycket är en överdrift! Jag har en tendens att se det jag tror mig se, förvänta mig vissa egenskaper och superkompetens hos människor som uppnått det jag vill uppnå och när jag sen inser att deras liv inte är guld och gröna skogar, att jag kanske inte är helt tappad bakom en vagn heller, blir jag sur på mig själv. Sur för att jag underminerar mig själv, tror att andra är bättre och har mer koll på läget när det i själva verket är mina tankar om dem som stressar upp mig. Varför jämföra mig? Varför ödsla tid på andra i den utsträckningen? Jag måste lära mig att inspireras, inte avundas. Inte lyssna öronen varma på allt folk säger och skriver, ofta är det faktiskt en överdrift!
 Under åren har jag kommit till insikt att vissa saker klarar jag faktiskt inte av, dessa saker är det inte lönt att avundas andra och det handlar oftast om ett rejält ointresse. Att laga mat är en sådan sak. Shit så tråkigt det är!!! Både att handla och laga, det är en sån ångest varje dag att komma på middag! Till följd av det kan jag knappt koka ägg. Rita kan jag till min stora sorg inte, bara att acceptera. Har varken talang eller tålamod att lära mig det heller.
 Å andra sidan ger jag inte upp fotografering och inredning. Det är så klart inom dessa områden jag oftast känner avund och stress, särskilt sen jag startade eget som fotograf. Men det är också inom dessa områden som jag känner störst tillfredställelse, är mest kritisk mot andra men också mest intresserad av andra. Jag måste bara kavla upp ärmarna, vässa armbågarna och hojta "Kolla vad bra jag är då!!" och kanske överdriva lite när jag ändå är igång ;)

Gokväll på er!

Struktur

Jag har påbörjat struktur. Jag har gjort en lista. Listor är det bästa som finns, särskilt såna man kan checka av genom att dra ett streck över det man klarat av eller bocka av en punkt i Evernote. Istället för att springa hit och dit som en virrpanna och släcka småbränder dagarna i ända ska jag få till rutiner som förhoppningsvis kortar ner all tid jag lägger på alla småbränder. Det går inte att plocka undan allt Tova drar fram hela tiden. Det är stressigt att försöka hinna tömma diskmaskin och ta hand om disken med en 1,5-åring som samtidigt lägger in leksaker och plockar ut knivarna ur den. Jag måste inte kolla mailen och Facebook 200 ggr om dagen, om någon vill mig något kan de säkert vänta ett par timmar på ett svar eller en reaktion. Jag behöver inte kolla alla TV-serier som rekommenderas. Det har gått så långt att jag vill att de jag följer ska ta slut, vill verkligen inte ha en säsong till i Revenge och How I met your mother är rejält usel den här sista säsongen, så varför titta??

Nä.

Blogga och jobba när Tova sover, när jag kan koncentrera mig. Städa på kvällen, när Jonas är hemma.
Planera in renoveringen så den verkligen blir av.

Sådär, nu har jag bloggat och T sover fortfarande! Då har jag plötsligt fått lite tid över! Nämen!

Kramar på er!

Min tid

Vissa bloggar är så där att man inte kan sluta läsa. Man ramlar över den, läser ett inlägg och sedan är man fast. Man scrollar ner, läser allt, kollar Etiketter för att hitta intressanta ämnen och plötsligt har det gått en timme! Så var det för mig med Att vara någons fru igår. Jag har följt bloggen ett tag men inte haft tid att gå in och läsa men oj vad bra och rolig den är! Emma lämnar ut sig precis lagom och verkar ha det hur bra som helst med allt hon hittar på. Sen finns ju Clara, alltid en favorit. Inte konstigt att dessa två bloggare är så stora, de är ju helt enkelt bra!
 Jag har funderat på hur jag bloggar, hur jag lämnar ut mig eller inte och främst hur jag spenderar min tid, inte bara i bloggvärlden utan all tid. Jag har det väldans bra just nu. Har äntligen startat eget som fotograf och ja, det går knakigt (här får ni en liten utlämning) men det går än så länge framåt i alla fall! Men mest är jag hemma med Tova, fram till sommaren har vi sagt. Jag blev uppsagd direkt efter mammaledigheten eftersom de la ner Malmö-kontoret så hösten innebar tre månader med lön utan att behöva jobba. Parallellt med att Jonas var hemma. Lyxliv var det! Det är ingen brådska att dra in en heltidslön igen, mammapeng och eget går hur bra som helst så jag satsar på tid hemma med Tova nu. Inget dagis än, snart ska hon börja hälsa på men hon kommer att vara över 2 år när hon ska börja på riktigt. Den där uppsägningen kunde inte ha kommit lägligare!
 Men jag vill ju inte bara vara mamma, mamma, mamma. Jag har ju mitt lilla företag som ger mig såna kickar ibland. Att fotografera människor, att få sätta sig med en kamera fylld av bilder som ska redigeras, se när en riktigt bra bild är klar... jag nästan skakar av förväntan när jag har detta framför mig! Älskar nästan allt med fotografering!
 Sen har vi ju gården som behöver mycket omsorg och tid, vilket ingen av oss har ork med just nu. Men vi vill och vi skulle egentligen vilja lägga ner mycket mer tid på att renovera för vi är rätt trötta på att bo i en tvåa här på bottenvåningen. Kök, köksskrubb, litet vardagsrum, sovrum, badrum, WC och en stor hall, det har vi nu. Och en ovanvåning som kan rymma nästan lika mycket yta till. Det lockar att ta tag i den!
 Så hur lägger man upp sin tid? Vad är viktigt och vad är inte alls viktigt även om det tar mycket av ens tid? Jag måste börja fundera på detta och ändra mina vanor. Färre TV-serier, ett mindre välstädat hur, större diskhögar, mer struktur är en början. Ett försenat nyårslöfte. Inspirerat av en bloggerska :)

Ha en skön kväll alla fina läsare!
M