Min värsta mardröm har inträffat; vår fina, älskade Emil har dött. Vi var tvungna att avliva honom i tisdags och jag har varit ett vrak sedan dess. En fruktansvärd sjukdom tog över hans kropp och det gick så snabbt, så snabbt.
Vi får ses när jag orkar ta tag i bloggen igen.
Så tråkigt, Maria... Sänder bamsekram och många varma tankar till dig.
SvaraRadera/Anna-Karin
Beklagar verkligen, det är hemskt när ens käraste blir sjuka o går bort.
SvaraRaderaStor Kram!
Åh nej vad tråkigt... jag har ju också katt så jag vet hur mycket man älskar och bryr sig om dom. Det enda man kan trösta sig med när dom går bort är att man givit dom ett bra hem.
SvaraRaderaKram Carina
Men fy vad hemskt. Stackars, stackars dig. Jag tänker på dig.
SvaraRaderaStora kramen Lisa
Det var tråkigt att höra att du varit tvungen att säga adjö till en gammal god vän. Ta den tid du behöver och sedan ser vi framemot dina fina inlägg på bloggen igen!
SvaraRaderaNeeej lille Emil-katten :-( Gud vad tråkigt att höra Maria, tänker på er!
SvaraRaderaStora kramar
Åhhhh, vad tråkigt,dom små betyder SÅ mycket för en, från en kattmamma till en annan kattmamma:KRAAAM
SvaraRadera