Lyckligt slut

Ibland händer saker man aldrig tror kan ske. Lovis försvinnande försatte mig i ett väldigt nedstämt läge hela helgen och både Jonas och jag var ute vid olika tillfällen hela dygnet och letade. Hemskt var det, fruktansvärt att inte veta vad som hänt henne!

Men så händer det där otroliga. Jag gick en kort tur med Tova längs en väg som leder mot en bondgård en bit bort från vårt hus. Alla grannar hade fått lappar om Lovis försvinnande så hoppet var inte stort att hon ändå var hemma hos någon av dem. Men när jag närmade mig hörde jag hesa "Mjau" varje gång jag ropade hennes namn. Gick resolut fram till grannens dörr, knackade på, presenterade mig och frågade om det var ok att titta runt i deras trädgård för jag tyckte jag hörde Lovis. De hade letat men sa att givetvis fick jag det. Jag gick två meter från ytterdörren och hörde då tydligt Lovis jamanden och fick syn på henne högt upp i ett träd! Överlycklig rusade jag fram och hon jamade vilt och försökte komma ner. Lite svårt att lösa med Tova i en Babybjörn så Jonas fick komma till undsättning och nu är Lovis lyckligt hemma. Såååå skönt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!