Både jag och J har alltid fått mycket hjälp av våra familjer oavsett om det gällt renovering, bilmek eller flyttning. Men jag måste säga att de senaste veckornas ihärdiga besök av mina föräldrar hemma i huset ytterligare har öppnat upp ögonen för mig vad gäller vikten av att få hjälp.
Igår kom vi hem från jobb med en bil som borde varit fullastad av golvsocklar och foder men eftersom Hornbach just nu bestämt sig för att ta det riktigt lugnt vad gäller inköp så var allt slut och det enda vi fick tag på var taklister. Där står pappa i dörren och tar emot, utanför står ett släp fullastat med resten av vårt skräp och inomhus har han microlitat klart mellanväggen. Helt otroligt skönt att kunna stryka flera timmars jobb från Att-göra-listan direkt, irritationen över avsaknaden av lister försvann på studs!
Mamma tillbringade hela sin söndag med att putsa våra fönster (inte det enklaste göra, gamla 60-talare med massa skumma vrår) och förra söndagen storstädade hon vår trädgård så nu kan jag fokusera på enklare städning imorgon och på torsdag innan vi tar några dagars påskledigt.
Jag vill egentligen bara säga ett stort tack till mina fina föräldrar! Utan er hade vi (mest Jonas) stressat halvt ihjäl sig och påsken hade bestått av renovering långt in på nätterna för att hinna bli klara till tisdag.
Kram på er!!
