Vi hade besiktning på det, som i våra och näras mun, börjat kallas för "bölet" igår. Jag såg fram emot att komma dit igen och tog med kameran men det blev inga bilder. Direkt kände vi att besiktningsmannen hade massa synpunkter och när vi närmades oss slutet hade han i princip dömt ut allt. När han ställde sig och tittade utmed fasaden och sa "det är inte klokt vad det bågnar!" dog mina sista förhoppningar om att detta var huset för oss.
Just bågningen var kanske ingen fara men kombinerat med husbock (aktiv eller inte visste han inte men den kunde innebära att hela takstolen fick bytas), kommentarer om det uppbilade köksgolvet och påpekande om att man "då lika gärna kunde bila upp hela vardagsrummet med" (jo men visst, det gör vi ju lätt!), i stort sett omöjligt att höja takbalkarna och få den rymd vi önskade mm mm gjorde att det var ganska lätt att säga nej, nu ger i upp.
Men det är sorgligt! Vi började redan efter några timmar ångra beslutet men faktum kvarstår; det fanns inte en enda bra grej med huset. Jag hoppades på att få höra att grundmuren var bra eller att taket såg fint ut, eller något för vi visste ju att innanmätet var kört. Men när inte ens stommen, inte ens en enda liten del av stommen, fick ok blev det för mycket.
Så vi får leta vidare. Fin hall och fint kök har vi fått på kuppen och så svårt som det är att hitta hus så kommer vi nog att få njuta av det länge framöver.
Men om sagt, sorgligt känns det. Vi såg så fin potential i vår gård ju!
Kramar!
